Nu kryper även lillan helt emellanåt! Hon varierar krypning med hasande på rumpan och ålande beroende på ändamål. Detta betyder att man för första gången måste plocka efter henne på riktigt. Leksaker tas med en bit och lämnas, lådor töms ut, krukor ska kännas i och toarullar ska dras ut. Just nu ligger en massa pusselbitar över hela vardagsrumsgolvet, haha. Hon gillar sina pussel, borde nog köpa fler. Hon pusslar ju inte, men hon tycker om att ta upp bitarna efter att jag satt ned dem. Dessutom är de ju superbra att använda som komplement till böcker för att visa olika djur och deras läten med mera. Lilou har inte riktigt tålamodet till att läsa bok och nu vid 8 månader så utvecklas deras förståelse för språk och det vill jag ju främja. Har slagit på ljudböcker i bakgrunden när vi lekt några gånger, får kanske leta reda på fler och köra det istället. Minns när jag var liten och lyssnade på band med olika sagor, tyckte alltid att det var så mysigt, spännande och levande med alla läten och musik som var med i dem.

Idag stod termometern på härliga -8 grader när vi begav oss ut på promenad. Men med kläder efter väder så gick det ju fint! Har köpt en weather protection-kräm till Lilou så hennes kinder slipper bli så röda och påverkade av kylan. Funkar super! Vågade dock inte ha henne sovandes ute i kylan så hon fick sova klart inomhus. Det är ett mission att klä av en sovande bebis utan att väcka den, men inte omöjligt. Medan hon sov lyckades jag få lite plugg ur vägen, det händer sällan (läs: aldrig) dagtid annars. Då plockas det grejer, äts mat, fixar mig, diskas, tvättas eller något när hon sover. Och sånt som jag gör nu - scrollar på telefonen och bloggar. I början på terminen är det dock skönt att sätta sig in i kurserna ordentligt.

Nu är lillan en strl 68 all out och alla plagg i 62 har rensats ut. Då behövs ju såklart påfyllning! Denna söta stickade tröjan på bilden har då fått flytta in tillsammans med nya damasker (yes, älskar dem fortfarande) och en tröja med mysig pingvin på bland annat. Tröttnar man någonsin på att köpa kläder till sina barn? Hehe.

 
Melanie

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hur är det möjligt att man varje månad blir förvånad över hur snabbt tiden går? Borde man inte ha vant sig nu?

Idag blir Lilou hela 8 månader! Hon klättrar på ALLT, är världens sötaste med sitt lilla pincettgrepp, ålar och hasar på rumpan, gör high five, står korta stunder och härmar oss mer än någonsin. Hon är fortsatt en väldigt bestämd bebis som pendlar mellan att vara en fegis och alldeles för modig. Det går fort nu och något nytt händer verkligen varje dag. Om en månad har hon varit utanför magen lika länge som hon var i den.

Så mycket glädje som den här lilla tjejen sprider alltså! Jag spricker ju!

 
Melanie

Likes

Comments

Yes, du läste rätt..

På flygplatsen, innan resan hem, drog vi i gladan ro i oss en varsin macka med ibericoskinka och brieost på starbucks. Inte visste vi att priset för den mackan skulle bli såhär högt.

Redan i slutet av flygresan så börjar T må dåligt. Vi tror allihopa att det är flygsjuka (har varit flygsjuk själv samt har 2 ofta väldigt flygsjuka i familjen) och funderade inte så mycket mer på det förns det inte gick över under natten. Under första natten hemma börjar även jag må illa och tänker att ”naej nu har vi åkt på magsjuka..” men jag klarade mig undan utan att spy. Feber, magkramper, huvudvärk och kaosig mage var priset jag fick betala för den där mackan och har inte riktigt varit på benen förens idag. Därav 0 uppdatering här. Jag är fortfarande lite uttorkad och har inte kunnat äta riktigt som vanligt än, men hoppas på att allt det här är ett minne blott imorgon! Det positiva med allt detta var ju att Lilou slapp åka på något i all fall. Min syster åt en annan macka och klarade sig fint hon med. Kul för henne!

Resan hem gick, förutom stackars T’s mående, riktigt bra. Det var inte turbulent som på vägen ner så Lilou var glad och nöjd hela resan. Hon charmade folk till höger och vänster! Hon är ju som sagt väldigt selektiv när det kommer till vilka hon ”gillar”. Så härligt med små barn, de gör sig inte till! Hon drar sig inte alls för att titta skeptiskt på någon som försöker vara rolig för att sen dissa den personen helt, haha.

På hotellet innan vi åkte till flygplatsen, jag och min lillasyster!

Sen dröjde bagaget en evighet (över 1h...) och den fina olivolja jag köpt för 180kr (så ni förstår hur fin den var) fick se sig besegrad när den slant ur ryggsäcken och gick i kras på bagagehallens golv. Det var med andra ord en riktig highlight!

Nu blickar vi framåt mot ett spännande halvår med ny termin, pappledighet och semesterplanerande. Och framförallt - lillans första födelsedag!!

 
Melanie

Likes

Comments

Idag var sista hela dagen här på ön, imorgon bär det av hemåt. Bästa med hela den här resan har helt klart varit att det var den första som en familj, plus i kanten att min syster hängde med (och att det serverades churros till frukosten, hehe)! Det bästa med hela resan enligt Lou har utan tvekan varit att busa i sängen. Hon har gått helt bananas och flängt runt i den som en virvelvind, en skrattande virvelvind! Skönt att slippa oroa sig för att hon skulle göra sig illa (så länge man är med och vaktar kanterna). Hemma vill jag gärna att sängen är förknippad med sömn, även om det förekommer lite lek och bus där med, men på semestern så är det fritt fram att leka rövare i sängen.

Hon stod upp första gången själv idag! Att dra sig upp på grejer har hon sysslat med ett tag, men aldrig har hon vågat släppa taget (om inte för att sätta sig igen) men idag så hände det. I cirka 2 sekunder så stod hon helt solo innan hon damp ned på rumpan. Gissa om jag och T sprack av stolthet?! Hon sätter sig upp själv från liggande nu också och det syns i hennes ögon att hon tycker om att kunna själv. Lillgos, blir så glad när jag ser hennes stolta ansikte framför mig. Just ju sover hon här bredvid, varför saknar man dem så fort de somnat fast man har dem precis bredvid? Är det bara jag?

Hennes mage har fortsatt att krångla trots alla tips vi testat från BVC, familj, vänner, bekanta, internet osv så när vi kommer hem blir det att kontakta barnspecialistmottagningen och reda ut varför det blir så. Hoppas bara att hon inte har någon födoämnesallergi.

Ett sovande lillsnöre och en glad mama ❣️

Vi hade med en baby float till Lilou så att hon skulle kunna bada med oss i den stora poolen. Till en början så var hon lite skeptisk men sen gick det över och hon skrattade på som vanligt. Hon ger gärna ifrån sig jätteljusa, skrikliknande läten när hon är glad också. Inte jätteskönt för öronen, haha. Förutom att busa i sängen och bada i poolen så har det såklart krypövats en del. Vi övar inte aktivt med henne, tror att hon lär sig i sin egen takt, men när man sätter ned henne så är hon inte kvar länge på exakt samma ställe.

Lou’s babyfloat som beställdes hem till en vän i USA och sedan hämtades hem till Sverige av min mamma. Nu har den varit på Gran Canaria också och i sommar får den nog återse USA! Tycker att det är perfekt att den har soltak.

 
Melanie

Likes

Comments

Man får verkligen hålla koll på lillan nu för hon drar sig upp i allt! Hon kryper inte längre än 1-2 steg fortfarande men ålar sig gärna till saker hon tycker sig kunna klättra på. I och med att hon inte ålar i ljusets hastighet så hinner man ju alltid med, men sen när det går undan kommer hon vara livsfarlig!

Gullfia 💛 Hon drog sig upp och underhöll sig ett bra tag där uppe med dragkedjor och fickor. Skor är, som ni ser, också högst intressanta saker.

Barnpoolen är lite djupare än de flesta och proppad med kids så det har inte blivit så mycket badande för Lou. Det var inte heller supervarmt i vattnet och då kommer ju noj-mamman fram igen. Bebisar ska ju inte bada i under 32 grader och om de gör det så får det endast vara korta stunder och de får aldrig frysa/bli kalla. Poolen får därför fungera som svalka en snabbis om det behövs. Lilou verkar inte lida för det dock! Hon sitter gärna och leker i skuggan och sover sina dagslurer i vagnen utan problem, trots mycket plötsliga ljud vid poolområdet. Igår sov hon igenom ett mariachi-band vid middagen och hemma vaknar hon om man råkar prassla med en påse, haha.

Jag trodde inte att jag skulle gilla Gran Canaria så mycket som jag gör. Känns inte alls som vårt typ av resmål och vi hade aldrig åkt hit om vi inte haft Lou. Men vi älskar det! Perfekt temperatur och så fin omgivning med alla sluttande hotell och havet vart man än tittar. Allt flyter på mycket bättre än jag hade kunnat ana och dagarna springer förbi.

 
Melanie

Likes

Comments

Alla äääälskar att hälsa på vår lilla tjej. I dont blame them, hon får ju ens hjärta att smälta, men hon är inte alltid så taggad på att bli hälsad på.

Det här är lite samma problematik som med att krama barn som inte vill bli kramade. Inte för att jag tror att barn tar illa av att folk ler och vinkar så länge de är kvar i deras föräldrars trygga famn, utan för att vuxna tar för givet att det är okej och skulle jag ta bort henne så sårar jag dem. Nu i och med separationsfasen (men även tidigare) så föredrar Lilou att interagera med dem hon själv närmar sig först. Vuxna som själva tar sig friheten att gå fram och hälsa och le deras största leenden tycker hon inte alls om. Hon blir rädd och tar man inte bort henne tillräckligt snabbt så blir hon jätteledsen. Blivit många situationer nu på kort tid vilket har fått mig att tänka. Jag vill inte heller att främmande människor närmar sig mig så förstår såklart lilla Lou och skräms av den verklighet vi lever i där alla gång på gång på gång tar sig friheter med barn och struntar i att de är egna individer med egen integritet.

Detta är i alla fall något jag kommer att bära med mig och tänka mer på i framtiden. Bara för att jag vill hälsa på en söt bebis (för vem blir inte glad av bebisar?) så betyder det ju absolut inte att den känner för att hälsa på en överdrivet glad, okänd, vuxen kvinna.

Förutom att hon inte är så förtjust i främlingar så verkar hon gilla att vara på varmare breddgrader! Det är perfekt temperatur för två nojiga förstagångsföräldrar. Vi har fått frågan massvis med gånger om hon är en liten pojke och jag känner mest bara att det är så förlegat att gissa det baserat på hennes kläder. Jag tycker att hon rockar sin UV-dräkt med tigrar och leoparder på som ingen annan 💛✨

 
Melanie

Likes

Comments

Äntligen är denna dag snart över och vi får starta på nytt imorgon!

Efter att ha sovit 2h var jag och T då Lilou sov otroligt oroligt och sen vaknade kl 02.00 (händer aldrig, kanske kände hon att vi var spända och lite nervösa?) så rullade vi kl 05.00 mot Arlanda!
Allt gick supersmidigt där. Jag är en sån person som vill att allt sånt där ska rulla på snabbt och smärtfritt, minsta hinder kan kännas som världens problem. Efter snabb incheck och säkerhetskontroll, inhandlande av frukost på Joe & the juice och lite snacks så satt vi vid gaten och tog det lugnt i väntan på boarding.

Början av flygresan gick riktigt bra! Inga problem alls. Hon var vaken en del och sov en del. Men när vi närmade oss slutet så blev det väldigt turbulent, vilket hon inte gillade supermycket även om hon var lugn, detta innebar ju en väldans massa tid fastspänd vilket såklart var ännu mindre roligt. Landningen tog en evighet och jag tror att varenda bebis ombord (16 st!!) grät i kör där framåt slutet. Det var skönt för oss föräldrar att känna att vi inte var ensamma, men mindre skönt för alla andra passagerare haha!

Efter flyget väntade 45 min transferbuss, var lite orolig för hur det skulle gå med en uttråkad Lilou men hon somnade nästan direkt och sov i princip tills vi var framme vid hotellet.

Vi var positivt överraskade av rummet! Vi visste att vi valt ett nyrenoverat med havsutsikt men man vet ju ändå aldrig riktigt vad man får. Rummet är en två rums-lägenhet med stor terass där det finns både bord och solstolar. Vi ser ut över såväl havet som en del av Puerto Rico. Så fint!

Efter att ha kollat runt på hotellet, sovit middag (hehe) och ätit middag så är vi nu efter lite kortspelande tokredo för sängen. Imorgon vaknar vi med ny energi och ska njuta av värmen!

 
Melanie

Likes

Comments

Lilou var redo att lägga sig för natten redan kl 20 idag och det gör ju verkligen ingen skada då vi ska väcka henne i ottan imorgon. Klockan fem rullar vi mot arlanda! Härlig tid.. men det lönar sig ju när vi kommer fram och har nästan en hel dag där!

Det är svensk sommar-värme på Gran Canaria just nu, i alla fall i Puerto Rico dit vi ska. Hoppas på soligt och fint väder också så att man kanske kan få lite, lite färg och inte bara njuta av värmen. Jag matchar ett lakan just nu.

Fin himmel och världens finaste bebis Min dotter, förstår man det någonsin? 💛

Jag har inte varit nervös för resan direkt, förens NU! Vet inte jag är nervös för exakt. Eller jo, jag är alltid nervös inför saker jag aldrig gjort innan. Är samtidigt så otroligt taggad på första semestern med min lilla familj! Min syster Nina kommer också med vilket känns superskönt. En till som kan plaska med Lilou i barnpoolen och vi kan dela upp tiden i skuggan på tre. Och så är det såklart kul för Lilou att hänga med sin moster!

Nu ska jag kanske hjälpa min man med det sista packandet (han kom hem tidigare men sen har ju jag varit iväg på match så han fick ta all handling själv) så han slipper göra allt själv. Att ställa klockan på svinottan lockar inte direkt så vi kryper nog i säng rätt tidigt vi med.

 
Melanie

Likes

Comments

T är som sagt iväg i helgen så det är bara jag och Lou hemma. Idag kom en av mina systrar hit på middag och fredagsmys, så roligt för både mig och Lou! Familjen är bra svårslagen, hoppas att Lilou kommer känna likadant när hon är äldre.

Lillans rum har stått klart i några dagar nu, men det dåliga dagsljuset stoppar mig från att ge en rättvis bild av det. Vi blev i alla fall supernöjda! Den ljusgråa färgen gjorde hela rummet mer ombonat och att bryta av med det via nedtill gav det mer personlighet. Kunde inte blivit bättre! Med varje litet husprojekt så sätter vi ännu mer av vår egna prägel på huset. Vi valde att ha alla väggar vita vid inflytt för att kunna få bo in oss och känna efter vad vi vill ha. Nu efter mer än 2 år tycker vi väl att vi listat ut vad vi vill ha och huset börjar bli mer ”oss”.

Nu ska jag vara social med min syster igen, och kolla att lillan andas stup i kvarten då hon från ingenstans börjat sova på mage ibland. Inget att oroa sig för då hon kan rulla sedan länge, men nog oroar man sig ändå. Mamma-oron i ett nötskal.

 
Melanie

Likes

Comments